Gammal nybörjare
Vad gör jag här, igen, tänker ni kanske nu. Jo, dels finns det vänner som vill ha en viss koll på mig då jag flyttat från både nära och kära. Dessutom blir jag, som tröttnar väldigt snabbt på saker, less på designen och är för feg för att ta bort mina gamla bloggar. Men till en stor del är det för att mitt liv uppgraderats en hel del den senaste tiden.
Några exempel på det är min självständighet- flytten till en helt ny stad och början på Linnéuniversitetet [Kulturledarprogrammet], samt förändringen av relationsstatusen [singel > i en relation].
Kommer ihåg att jag satt hemma och grunnade över mitt liv i början av 2010. Hoppades innerligt att sommaren 2010 skulle bli den bästa någonsin. När sommaren väl var över insåg jag att Fan, vilken sommar jag faktiskt varit med om. Nu är min största önskan att vintern blir minst lika bra!
Så hur är det egentligen?
Att bo ensam och ifrån familjen är inget att deppa över, skoltiderna är knappast att gråta över heller, även om man nu ibland önskar att lektionstimmarna var betydligt kortare... Och att man måste hålla ett vakande öga över ekonomi, hyra och ständigt försöka hålla sin mage mätt kan vara en utmaning.
Men att posten ligger och väntar på mig i en söt liten korg precis utanför dörrn, att vart jag än ska är maxtiden bara 15 min med cykel, och att Ludwig alltid finns nära till hands är ändå helt underbart skönt.
Så för att summera det hela.
√ Ny blogg, ny skola, ny lägenhet, samma gamla Nellie.
Några exempel på det är min självständighet- flytten till en helt ny stad och början på Linnéuniversitetet [Kulturledarprogrammet], samt förändringen av relationsstatusen [singel > i en relation].
Kommer ihåg att jag satt hemma och grunnade över mitt liv i början av 2010. Hoppades innerligt att sommaren 2010 skulle bli den bästa någonsin. När sommaren väl var över insåg jag att Fan, vilken sommar jag faktiskt varit med om. Nu är min största önskan att vintern blir minst lika bra!
Så hur är det egentligen?
Att bo ensam och ifrån familjen är inget att deppa över, skoltiderna är knappast att gråta över heller, även om man nu ibland önskar att lektionstimmarna var betydligt kortare... Och att man måste hålla ett vakande öga över ekonomi, hyra och ständigt försöka hålla sin mage mätt kan vara en utmaning.
Men att posten ligger och väntar på mig i en söt liten korg precis utanför dörrn, att vart jag än ska är maxtiden bara 15 min med cykel, och att Ludwig alltid finns nära till hands är ändå helt underbart skönt.
Så för att summera det hela.
√ Ny blogg, ny skola, ny lägenhet, samma gamla Nellie.
Kommentarer
Trackback
